Här är bara Anya

Det som händer imon, har känts så avlägset. Imorgon åker du, min bästaste bästaste vän. Det som vi innan har kunnat skojja om blir imorgon verklighet, inte alls lika roligt.
Vem ska bli min moppekompis? Vem är nu den första jag ska köra när jag tagit körkort? Vem ska jag ut och rida med? Vem ska ringa mig och säga "kom hit, dirr"? Du går inte att ersätta, det vill jag inte heller för den delen. Men ett tomrum kommer att finnas imorgon och allt för många år framåt.
Visst du kommer att finnas kvar, det är ju inte så att du dör. Men en del ljuset här i Ronneby kommer att dö, försvinna.
     Anela, om jag känner dig rätt, så kommer du kanske gråta nu. Jag kommer att sakna dig och det gör ont, precis som det gör när man försöker hålla gråten inne. Men den här gången lyckas jag inte, den här gången finns det faktiskt tårar. 
      Det jag känner är så kluvet, jag är glad för att du inte fastnar här i Ronneby som många har gjort och kommer att göra..Så glad att du följer det du vill och inte bara skiter i dina drömmar, som man allt för ofta gör. Och jag vet att du kommer att lyckas med det du vill.
     Men jag blir ledsen över att det kommer att bli så ensamt här, du har fått en sån stor plats i mitt liv de senaste åren. Du har fått mig att känna mig mänsklig, vi är så lika men endå olika. Vi kompletterar varann så bra.
    Det är inte slutet, jag borde se det mer positivt. Nu kan jag semestra i en ny stad, ta med mig skidorna och lära dig åka skidor. Och vem vet? Jag kanske kommer in på polishögskolan i Umeå?

Söthest, jag kommer att sakna dig så mycket. Det är trots allt bara 1140,5 km till Umeå härifrån.

Jag beundrar ditt mod, att rycka upp rötterna och göra något nytt!

Din och bara din hest_4_ever