It takes a little
Det krävs mycket lite för att få mig att falla tillbaka på gammla mönster igen. Jag går en balansgång och för ett krig med mig själv. Ibland undrar jag om jag är född till att skapa problem, samtidigt är det inte alltid jag som gör dem men ändå lägger jag skulden på mig själv. Det är jobbigt att leva så.Igår tog Vanessa studenten, när jag stod där nere på torget och väntade kände jag den nervositet jag kände när jag själv skulle springa ner ifrån munktrappan ut i det sk livet. Men nervositeten och glädjen varade inte så länge, veckan därefter kände jag en stor tomhet. Det kändes så konstigt att man för första gången i sitt liv var tvungen att presentera sig som sysslolös.
Vanessas kalas var verkligen kalas! Trevliga människor och mycket gott man kunde lägga på tallriken. Det var iof en väldigt trött Vanessa som höll oss sällskap, men hon var lika söt för det och lika underbar som alltid. Hon fick jättefina presenter av alla, av mig fick hon ett litet lyckotroll som jag hoppas stannar hos henne föralltid. Den är väldigt symbolisk för vår vänskap, troll som vi är och liksom troll ska vår vänskap bli väääääääääldigt gammal. Jag är så glad att jag träffade henne.
Idag har Mattias rest till Stockholm för att stanna där till tisdag med sina kompisar. Ett mycket bra test för att se om jag verkligen klarar att hålla käft. Än så länge har det ju inte gått så bra, jag pajjade det mesta imon en 5 minuters radie. Jag blir väldigt arg på mig själv, jag fattar inte varför jag inte bara kan säga "okej, vi hörs snart igen". Istället säger jag "ah, men man har väl mobiler för att man ska kunna gå och prata samtidigt". Jag vet inte om det är han som är onödigt snabb med att gå från vanligt prat till hejdå, eller så är det kanske jag som är onödigt långsam.. Jag vet inte, jag tänker för mycket.
:D
Förlåt F för att jag inte frågade dig om jag fick lägga upp denna bilden på dig.. Men detta är den absolut finaste bilden jag har på dig, den är så F;dauig som det bara går :D.. Jag saknar digI sommarregnet
Sommaren har anlänt i sann Sverige anda, dvs regn och huttrande kallt. Tack och lov att jag sticker till Kroatien om en vecka,jag behöver solterapi. Jag är väldigt spänd, för detta kommer vara min och Mattias första solsemester med varann och kanske den enda på ett tag framöver.
Jag har som sagt mönstrat och har kommit fram till att jag ska rycka in i augusti på F17 som lastbilsförare. Jag ser framemot det samtidigt som jag fasar om vad som kommer hända. Allt med jobben har fixat sig nu, men hur kommer det gå för min älskade Occra? Och med mig och Mattias, hur ofta ´kommer vi ses?
Igår vart det bal och som alla andra balar var det ju en del som hade helt hemska kreationer på sig men även de som hade prickat precis rätt. Det duggregnade som tur var, för senare på kvällen öste det ner. 
Vanessa (th) och hennes kompis var sagolikt vackra och söta :) Foto:jag
Sötare människa får man leta efter! Klädde sig jävligt bra i den vackra klänningen! Foto:jag
Utkast: Nu är ...
Nu är jag lite upprörd! Jag var nyss ute och gick med Occra, som jag brukar ha lös. Occra stannar varje gång hon ser en hund och gjrode detta idag i vanlig ordning. Bakom hörnet fanns det tydligen en stor schäferhane, den VAR i koppel men inte så mycket längre när han fick syn på Occra. Hanen slet sönder kopplet och jagade ut stackars Occra i gatan. Å så skyller ägaren på mig för att min hund är lös när det egentligen hans hund som är allmänfarlig. För jag har koll på Occra, men det är faktiskt farligare att ha ett söndrigt koppel än en lös hund (såvida hunden inte lyder). För tänk om deft inte var Occra som kom runt hörnet utan en liten hund i flexikoppel, hanen hade ju ändå slitit sig och kanske till och med bitit ihjäl den lilla hunden. Occra blev lite biten, men som tur är är hon snabbare än de felsta hundar så hon hann ju undan. Nåja, jag blir bara så arg på trångsynta människor. Men jag kan hålla med att jag borde vara mer uppmärksam på ställen där jag inte kan se vad som gömmer sig.
