Är livet till för att levas?

Ibland kan livet vara svårare än vad det borde. Det finns delar av livet som är till för att ransaka sig själv, vilket jag inte är så bra på. Kan det vara så att jag är ett helvete att leva med? Är det så att det var mitt fel?
     Alla dessa eviga frågor, som ingen svarar på. Alla dessa eviga stunder med väntan som gör att man blir grå. Visst, jag känner mig förskräcklig, det finns kanske ord som inte borde sagts.Men varför finns det något som heter ånger,när det som har sagts bara kan åka enkelriktat?
     Är det så att jag är oförändlig,fastnat i samma spår som jag föddes i. Vem har skapat denna osäkerhet, vem har kunnat vara så ond? Det kanske är rent av jag som har gjort det, suttit på mitt rum och förbannat mig själv för saker jag inte upplevt. Jag kanske redan har utvecklats till den sura kärringen som klagar på ica, som är sur på dödsbädden eftersom ingen är vid hennes sida?
     Men det kändes, det har känts i många timmar nu. Varför stirrar man rakt i ingenstans när man tänker? Vrid tillbaka klockan, låt saker och ting vara för det ligger inte i din makt att ändra på.
     Idag är den dag då saker borde vara osagt. En dag när man borde isolera sig själv från andra, så de kan leva lyckligt. Men jag är för rädd, för rädd att folk ska släppa mig ur sikte, bli bortglömd precis som gravstenarna som står längs muren på kyrkogården.
     Jag må vara egoistisk, trångsynt och inte alls lika levnadsglad. För mycket fritid kanske är svaret, för mycket tid att tänka. Förvrida saker i huvudet för att sedan bestämma att så är verkligheten. Jag kanske lever i den där bubblan som så många pratar om.
"When I find myself in times of trouble
Mother Mary comes to me
Speaking words of wisdom
Let it be
And in my hour of darkness
She is standing right in front of me
Speaking words of wisdom
Let it be

Let it be, let it be
Let it be, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be

When all the broken hearted people
Living in the world agree
There will be an answer
Let it be
For though they may be parted there is
Still a chance that they will see
There will be an answer
Let it be"

Låten kanske inte skrevs av ovetande?
Min eviga strävan efter att folk ska förstå, att jag är den fula ankungen som alltid ha fått stå på tå för att nå.
     Älska mig, var inte så hård mot mig. Jag vill ha dig här hos mig, du är klippan som skyddar mig i stormen. Men vem sparkar på klippan, jo jag Och jag känner att bit för bit av dig trillar ihop, jag slutade köpa klister när glittret tog slut.
     Snälla förlåt för mig själv, du vet vem du är. Älska mig än, för än jag lycka bär. Du är den betydelsefulla delen av mitt liv, du berör mig som ingen annan gör.Snälla, låt mig inte självdö.

♥ Anya

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0