Här är bara Anya

Hur kan 4 timmar kännas som en evighet. Jag slå nummret om om och om igen, men du svarar inte. Det är mannen i telefonen som svarar, som säger att du inte finns att nå. Är det en mening med det, denna måndagen känns inte som alla andra måndagar. Det känns som om den kommer att bli mörk, ge mig dig.
     Jag vill ge dig något bättre, men jag kan inte. Din onärvarande närvaro känns längre ifrån än vad den brukar. Det hugger i mitt bröst. Det känns som om jag själv var i låten "hugger i sten".
    Håll mig inte på sträckbrädan, svara nångång. Jag vill prata, jag älskar dig.

Och jag vet inte vad som händer. Det känns som om allt är på tok för snett, men det kommer att ordna sig.
Hest, du borde vara här. Det är en sådan stund där jag behöver sitta på stenen och röka ur alla spänningar.